Söndag

Idag springer tankarna runt i skallen. Funderar lite över livet och varför jag sitter i den situation som jag sitter. Igår när jag skulle sova började jag känna de typiska signalerna att panikångest var på gång. Hjärtat fullständigt galopperade, men jag förstod inte alls varför. Normalt kan jag härröra känslorna till något som hänt, eller att jag är stressad men jag har ju känt mig bättre och mådde igår riktigt bra. Men så är det, kroppen verkar känna till saker som inte hjärnan gör ibland...

Nu lyckades jag få kontroll över attacken, och det har jag gjort de senaste gångerna. Men överhuvud taget känns det jobbigt att ha dom alls. Det finns ingen logik tycker jag. Det gör det säkert om någon utbildad fick gräva lite, men jag ser det inte så här direkt i alla fall. Nåja, bara att hoppas att jag slipper det framöver.

Annars känns det lite trist att sommaren går mot sitt slut. Jag vet, det är gott och väl en månad kvar, men tiden går fort. Plötsligt går vi och väntar på julen...
Therese ska hjälpa mig att höststäda och vi ska sätta igång om en månad ungefär. Det är lagom efter skolan börjat igen och jag har dagarna fria att rensa ifred. Therese ska hjälpa till att tvätta fönster och skura kakel i badrummet.

Jag har börjat vänja mig vid tanken att jag behöver hjälp vid såna här större sysslor, men det är svårt. Jag har alltid varit så självständig och det är riktigt tufft att behöva be om hjälp. Tänk om de närstående jag har kunde läsa tankar och erbjuda sig, men det är i och för sig ingen garanti för att jag tar emot den...
Jag är orolig för hur det ska bli längre fram, kommer jag vara en börda för mina barn? Är jag det redan? Mina föräldrar är gamla nu och jag vill så gärna hjälpa dom så mycket jag kan och det är svårt att tänka på att de faktiskt får hjälpa mig lika mycket. Hur ska det bli när jag inte längre orkar hjälpa dom?

Sen erbjuder hösten även andra saker, som Elenores utredning som kommer fortsätta. Hon ska börja i mellanstadiet i stora skolan så det blir en del nya ansikten för henne. Tack och lov följer samma lärare med åtminstone ett år till. Det känns mycket bra, för det är så mycket nytt ändå, men då har de lite trygghet ändå. Jag oroar mig för hur Elenore ska ta allt detta nytt, kommer det bli för mycket för henne och röra till hennes liv alldeles, eller kommer hon bara smälta in? Jag ska försöka strukurera upp hennes fritid så hon har tryggheten hemifrån i alla fall.

Hon började bli väldigt rörig här så jag har fått göra schema för resten av sommaren också och det har hjälpt riktigt bra. Hon känner helt klart en trygghet med regler och ordning och reda. Naturligtvis har hon inte regler för varenda timme men några punkter här och där som hjälper henne vidare om det stannar till för henne.
Nu har hon precis kommit hem från sin pappa efter en vecka där och det märks tydligt att det inte existerar varken regler eller struktur och det brukar ta nån vecka innan det lugnar ner sig här igen. Det gäller att mjukt och lugnt ta ner henne i vardagen igen.
Nu ska jag lägga mig och förhoppningsvis får jag sova snabbt. Igår var det nämligen hopplöst...