Idag känner jag mig ledsen, besviken och arg. Mitt ex har strulat med kontakten med snuttan och jag har försökt att göra allt jag kan men det får ingen som helst respons. Nu har jag tröttnat och försöker hålla kontakten med honom så kort som möjligt. Men när vi väl pratar blir jag så arg och efteråt så ledsen. Varför ska det vara så svårt att sätta sin dotter först nån enda gång? Varför ska det vara så svårt att engagera sig bara ett uns i henne och hennes intressen?
Det känns svårt att lämna henne där när jag vet att han inte bryr sig om henne som hon är värd. Och när hon blir så ledsen över det. Det är svårt att förklara för henne vad det beror på och jag har inga ord längre som kan förklara...
Inte ens en enda dag kunde han låta bli att knöla till. Hon ska bara vara där en enda dag och då måste han göra ärenden på stan innan! Varför???