Och så var det måndag igen...
Jag känner mig lite tom, en bekant känsla när depressionen börjar bli värre. Kanske har det med att hösten snart är här och då värken obevekligen blir värre. Eller min katastrofala ekonomi som aldrig verkar komma ifatt. Eller det faktum att min sjukersättning ska sökas om och jag ska till VC om en vecka och träffa läkare och någon från FK. Vad ska dom säga, kommer dom tvinga mig ut i arbete? Hur skulle jag kunna arbeta när jag inte ens klarar av min lilla enkla vardag? Jag hoppas jag klarar av att förklara så de förstår att det helt enkelt inte går...
Sen har jag väldigt ofta huvudvärk nuförtiden. Men jag tror att vädret är orsaken där, idag har det varit varmt och tryckande och det åskade en liten sväng på e.m. Så har jag suttit mycket vid datorn idag för jag har en ny att leka med! *ler* Det kan ju såklart vara en del av orsaken...
Idag var lillsnuttan och jag till specialiströntgen för att kolla hennes tänder. Det oroade mig lite då hon är väldigt orolig inför såna här möten med sjukvård/tandvård och andra myndigheter. Men det gick jättebra, hon var så duktig och kunde sitta still hela behandlingen igenom. Det gick väldigt fort då och vi var hemma snabbt efter. En oro mindre...
På måndag brörjar skolan igen och det ska bli så skönt att komma in i vanliga rutiner igen. Jag får min egentid på dagarna som är så viktiga för mig så jag orkar med att vara en bra mamma när hon kommer hem från skolan.
Jag håller på att storstäda lägenheten. Det tar tid...Vardagsrummet har jag hittills hållt på med i två dagar och det kommer ta tid imorgon också. Therese kommer och hjälper mig på torsdag, tack och lov! Det behövs, jag orkar inte hålla på själv. Det är riktigt jobbigt att för varje år behöva mer och mer hjälp. Jag är bara 40, vart ska det sluta? Vilken tur att jag har såna gulliga tjejer som hjälper mig allt efter deras förmåga. Jag är lyckligt lottad att ha dom!
Nu är det dags för sängen, ska bli skönt att slippa gå upp så tidigt imorgon...
måndag 10 augusti 2009
måndag 3 augusti 2009
Söndag
Måndag igen, vad tiden går fort. Det är redan augusti och sommaren är snart över. Det var inte alls länge sen man längtade efter sommaren och värmen och det gör jag fortfarande...
Det skulle komma nu i augusti och jag behöver en släng av medelhavet för att orka med vintern.
Jag är jätteyr idag och det börjar bli riktigt obehagligt. Det kan ju förstås vara en vaxpropp eller nåt annat obetydligt men då borde jag väl vara yr hela tiden? Men jag ska snart till VC för att förhoppningsvis få mitt sjukintyg förlängt och kanske lite mer hjälp för darrningarna. Då ska jag ta upp detta med.
Jag har sovit väldigt dåligt de senaste nätterna och nu ska jag försöka komma i säng. Tre-fyra har varit det vanliga men jag orkar inte dagarna om jag inte får sova ordentligt. Det finns skuggor man kan lägga på bilder eller text och det är precis så jag känner mig. Inte riktigt här, jag är skuggan av mig själv...hm...
Mest yr är jag om jag försöker fixera blicken, det borde vara tvärtom.
Imorgon ska jag passa Sigge, det är alltid trevligt. Hur dåligt jag än mår kan han alltid pigga upp mig. Det är verkligen helt otroligt hur mycket en liten hund kan göra! Och lika otroligt att jag klarar av att vara med honom! Men jag njuter av varenda sekund.
Nä, nu ska jag göra ett försök att sova.
Det skulle komma nu i augusti och jag behöver en släng av medelhavet för att orka med vintern.
Jag är jätteyr idag och det börjar bli riktigt obehagligt. Det kan ju förstås vara en vaxpropp eller nåt annat obetydligt men då borde jag väl vara yr hela tiden? Men jag ska snart till VC för att förhoppningsvis få mitt sjukintyg förlängt och kanske lite mer hjälp för darrningarna. Då ska jag ta upp detta med.
Jag har sovit väldigt dåligt de senaste nätterna och nu ska jag försöka komma i säng. Tre-fyra har varit det vanliga men jag orkar inte dagarna om jag inte får sova ordentligt. Det finns skuggor man kan lägga på bilder eller text och det är precis så jag känner mig. Inte riktigt här, jag är skuggan av mig själv...hm...
Mest yr är jag om jag försöker fixera blicken, det borde vara tvärtom.
Imorgon ska jag passa Sigge, det är alltid trevligt. Hur dåligt jag än mår kan han alltid pigga upp mig. Det är verkligen helt otroligt hur mycket en liten hund kan göra! Och lika otroligt att jag klarar av att vara med honom! Men jag njuter av varenda sekund.
Nä, nu ska jag göra ett försök att sova.
söndag 26 juli 2009
Söndag
Idag springer tankarna runt i skallen. Funderar lite över livet och varför jag sitter i den situation som jag sitter. Igår när jag skulle sova började jag känna de typiska signalerna att panikångest var på gång. Hjärtat fullständigt galopperade, men jag förstod inte alls varför. Normalt kan jag härröra känslorna till något som hänt, eller att jag är stressad men jag har ju känt mig bättre och mådde igår riktigt bra. Men så är det, kroppen verkar känna till saker som inte hjärnan gör ibland...
Nu lyckades jag få kontroll över attacken, och det har jag gjort de senaste gångerna. Men överhuvud taget känns det jobbigt att ha dom alls. Det finns ingen logik tycker jag. Det gör det säkert om någon utbildad fick gräva lite, men jag ser det inte så här direkt i alla fall. Nåja, bara att hoppas att jag slipper det framöver.
Annars känns det lite trist att sommaren går mot sitt slut. Jag vet, det är gott och väl en månad kvar, men tiden går fort. Plötsligt går vi och väntar på julen...
Therese ska hjälpa mig att höststäda och vi ska sätta igång om en månad ungefär. Det är lagom efter skolan börjat igen och jag har dagarna fria att rensa ifred. Therese ska hjälpa till att tvätta fönster och skura kakel i badrummet.
Jag har börjat vänja mig vid tanken att jag behöver hjälp vid såna här större sysslor, men det är svårt. Jag har alltid varit så självständig och det är riktigt tufft att behöva be om hjälp. Tänk om de närstående jag har kunde läsa tankar och erbjuda sig, men det är i och för sig ingen garanti för att jag tar emot den...
Jag är orolig för hur det ska bli längre fram, kommer jag vara en börda för mina barn? Är jag det redan? Mina föräldrar är gamla nu och jag vill så gärna hjälpa dom så mycket jag kan och det är svårt att tänka på att de faktiskt får hjälpa mig lika mycket. Hur ska det bli när jag inte längre orkar hjälpa dom?
Sen erbjuder hösten även andra saker, som Elenores utredning som kommer fortsätta. Hon ska börja i mellanstadiet i stora skolan så det blir en del nya ansikten för henne. Tack och lov följer samma lärare med åtminstone ett år till. Det känns mycket bra, för det är så mycket nytt ändå, men då har de lite trygghet ändå. Jag oroar mig för hur Elenore ska ta allt detta nytt, kommer det bli för mycket för henne och röra till hennes liv alldeles, eller kommer hon bara smälta in? Jag ska försöka strukurera upp hennes fritid så hon har tryggheten hemifrån i alla fall.
Hon började bli väldigt rörig här så jag har fått göra schema för resten av sommaren också och det har hjälpt riktigt bra. Hon känner helt klart en trygghet med regler och ordning och reda. Naturligtvis har hon inte regler för varenda timme men några punkter här och där som hjälper henne vidare om det stannar till för henne.
Nu har hon precis kommit hem från sin pappa efter en vecka där och det märks tydligt att det inte existerar varken regler eller struktur och det brukar ta nån vecka innan det lugnar ner sig här igen. Det gäller att mjukt och lugnt ta ner henne i vardagen igen.
Nu ska jag lägga mig och förhoppningsvis får jag sova snabbt. Igår var det nämligen hopplöst...
Nu lyckades jag få kontroll över attacken, och det har jag gjort de senaste gångerna. Men överhuvud taget känns det jobbigt att ha dom alls. Det finns ingen logik tycker jag. Det gör det säkert om någon utbildad fick gräva lite, men jag ser det inte så här direkt i alla fall. Nåja, bara att hoppas att jag slipper det framöver.
Annars känns det lite trist att sommaren går mot sitt slut. Jag vet, det är gott och väl en månad kvar, men tiden går fort. Plötsligt går vi och väntar på julen...
Therese ska hjälpa mig att höststäda och vi ska sätta igång om en månad ungefär. Det är lagom efter skolan börjat igen och jag har dagarna fria att rensa ifred. Therese ska hjälpa till att tvätta fönster och skura kakel i badrummet.
Jag har börjat vänja mig vid tanken att jag behöver hjälp vid såna här större sysslor, men det är svårt. Jag har alltid varit så självständig och det är riktigt tufft att behöva be om hjälp. Tänk om de närstående jag har kunde läsa tankar och erbjuda sig, men det är i och för sig ingen garanti för att jag tar emot den...
Jag är orolig för hur det ska bli längre fram, kommer jag vara en börda för mina barn? Är jag det redan? Mina föräldrar är gamla nu och jag vill så gärna hjälpa dom så mycket jag kan och det är svårt att tänka på att de faktiskt får hjälpa mig lika mycket. Hur ska det bli när jag inte längre orkar hjälpa dom?
Sen erbjuder hösten även andra saker, som Elenores utredning som kommer fortsätta. Hon ska börja i mellanstadiet i stora skolan så det blir en del nya ansikten för henne. Tack och lov följer samma lärare med åtminstone ett år till. Det känns mycket bra, för det är så mycket nytt ändå, men då har de lite trygghet ändå. Jag oroar mig för hur Elenore ska ta allt detta nytt, kommer det bli för mycket för henne och röra till hennes liv alldeles, eller kommer hon bara smälta in? Jag ska försöka strukurera upp hennes fritid så hon har tryggheten hemifrån i alla fall.
Hon började bli väldigt rörig här så jag har fått göra schema för resten av sommaren också och det har hjälpt riktigt bra. Hon känner helt klart en trygghet med regler och ordning och reda. Naturligtvis har hon inte regler för varenda timme men några punkter här och där som hjälper henne vidare om det stannar till för henne.
Nu har hon precis kommit hem från sin pappa efter en vecka där och det märks tydligt att det inte existerar varken regler eller struktur och det brukar ta nån vecka innan det lugnar ner sig här igen. Det gäller att mjukt och lugnt ta ner henne i vardagen igen.
Nu ska jag lägga mig och förhoppningsvis får jag sova snabbt. Igår var det nämligen hopplöst...
torsdag 23 juli 2009
Torsdag
Torsdag. Det fina vädret är som utlovat borta igen och mitt goda humör från igår också. Jag har ont i huvudet och hela jag går i moll på nåt sätt. Tankarna irrar iväg och jag funderar på hur sommaren varit hittills. Den stora skillnaden i år är att trots att jag har gjort en hel del små utflykter med familjen så känns det som om jag bara försöker hålla huvudet ovan ytan istället för att leva fullt ut.
Men å andra sidan, det känns alltid jobbigare med huvudvärk och det har varit mycket sånt de senaste dagarna av nån anledning. Kan ha med att göra att det är månadsskifte och den pockande ekonomiska situationen är av någon anledning mer ansträngd då. Egentligen är den ansträngd övriga månaden också, men det är nu jag måste försöka lösa problemen för denna gång.
Jag tänkte på det häromdagen när Therese och jag var på stan, tänk om man kunde gå in i en affär och köpa det man ville ha utan att ständigt se på prislappen och inse att det är för dyrt. Eller, om man dristar sig till att köpa nåt ändå, besväras enormt av det stor hål det ger i plånboken.
Ja, jag vet, det finns alltid de som har det värre. Men ibland vill man bara tycka synd om sig själv och gräva ner sig. Problemet är att man ska ta sig upp också och man får inte gräva ner sig för mycket för då blir det svårt att komma upp igen.
Det är nog bäst att ta en tablett för huvudet och hoppas att de här tankarna följer med värken bort.
Men å andra sidan, det känns alltid jobbigare med huvudvärk och det har varit mycket sånt de senaste dagarna av nån anledning. Kan ha med att göra att det är månadsskifte och den pockande ekonomiska situationen är av någon anledning mer ansträngd då. Egentligen är den ansträngd övriga månaden också, men det är nu jag måste försöka lösa problemen för denna gång.
Jag tänkte på det häromdagen när Therese och jag var på stan, tänk om man kunde gå in i en affär och köpa det man ville ha utan att ständigt se på prislappen och inse att det är för dyrt. Eller, om man dristar sig till att köpa nåt ändå, besväras enormt av det stor hål det ger i plånboken.
Ja, jag vet, det finns alltid de som har det värre. Men ibland vill man bara tycka synd om sig själv och gräva ner sig. Problemet är att man ska ta sig upp också och man får inte gräva ner sig för mycket för då blir det svårt att komma upp igen.
Det är nog bäst att ta en tablett för huvudet och hoppas att de här tankarna följer med värken bort.
onsdag 22 juli 2009
Onsdag
Idag är det onsdag och det har varit en bra dag. Solen har strålat och det har varit en underbar sommardag! Jag, mina föräldrar och Sigge var till Naturens hus och gick en lång runda där som slutade vid Hjälmaren, en liten udde med ett litet hus och bord där vi åt vår matsäck; Grillad kyckling, kex och ost. Sigge gillade verkligen den delen av picknicken...*ler* Det tog bra också så jag fick massor av färg och det gör ju inget heller. Det har ju försvunnit en massa när det regnat så mycket...
Men foten gillade inte den långa promenaden även om det gick i maklig takt så nu ska jag verkligen vila den i ett par dagar så får vi se sen om det blir bättre.
Idag ringde Elenore och hon var gladare idag, det var skönt att höra. De hade varit och badat idag på Katrinelunds badplats, också Hjälmaren. Det är jättefint där, vi var ofta där hela familjen när jag bodde ihop med Elenores pappa.
Imorgon kommer Therese, vi ska ha filmkväll. Vi ska bl.a. se Jakten på lycka med Will Smith. Och några till.
Jag tror Therese är orolig för mig nu när jag varit lite nere. Hon kommer nog så ofta för att kolla upp mig litegrann. Men om det är för att uppmuntra mig så gör hon ett bra jobb, för hon lyckas alltid att få mig att skratta.
Nu är det dags för sängen, jag ska försöka somna lite tidigare än igår. Då höll jag på med Sodokubilder och det blev ganska sent innan jag släckte.
Ses imorgon...
Men foten gillade inte den långa promenaden även om det gick i maklig takt så nu ska jag verkligen vila den i ett par dagar så får vi se sen om det blir bättre.
Idag ringde Elenore och hon var gladare idag, det var skönt att höra. De hade varit och badat idag på Katrinelunds badplats, också Hjälmaren. Det är jättefint där, vi var ofta där hela familjen när jag bodde ihop med Elenores pappa.
Imorgon kommer Therese, vi ska ha filmkväll. Vi ska bl.a. se Jakten på lycka med Will Smith. Och några till.
Jag tror Therese är orolig för mig nu när jag varit lite nere. Hon kommer nog så ofta för att kolla upp mig litegrann. Men om det är för att uppmuntra mig så gör hon ett bra jobb, för hon lyckas alltid att få mig att skratta.
Nu är det dags för sängen, jag ska försöka somna lite tidigare än igår. Då höll jag på med Sodokubilder och det blev ganska sent innan jag släckte.
Ses imorgon...
tisdag 21 juli 2009
Tisdag
Idag är det regnigt och trist ute. Har gått den dagliga promenaden och sen åkte jag och min äldsta dotter på stan. Det var faktiskt kul, det brukar jag inte gilla så mycket annars. Har nog blivit lite av en eremit de senaste åren... Men när man mår så dåligt så ofta blir det nog lite så. Vi fikade på Wasa kondis och de har världens godaste Budapest-bakelser!
Igår ringde Elenore och ville säga godnatt. Vi hann säga några ord och sen blev hon jätteledsen. Hon ville komma hem till mig eller att jag skulle komma till henne direkt. Klockan var efter nio och hon skulle ju precis gå och lägga sig så jag sa åt henne att jag skulle komma förbi idag på promenaden. Hon var fortfarande ledsen när vi la på och det kändes i mamma-hjärtat...
Så idag gick vi förbi och hon var glad och hälsade på mig, syrran och Sigge. Men sen blev hon jätteledsen igen. Jag fick säga åt henne på skarpen att vi ses på söndag, men det var svårt att gå därifrån och jag kände mig som en skurk.
På stan köpte jag lite grejer åt henne, småsaker som hon säkert blir glad över. Lite hjälpte det mig också...*ler*
Min fot gör riktigt ont idag så jag har bestämt att låta bli långpromenaderna några dagar så det förhoppningsvis blir bättre. Det är så trist att det blir så här när jag äntligen kommer igång med promenaderna men lederna är så sköra så det är tyvärr vanligt. Nu har det blivit värre och värre så jag måste ta det lugnt lite.
Imorgon ska jag, mamma, pappa och Sigge åka till Naturens hus och ha picknick där om det är väder för det. Det får bli sista ansträngningen, sen blir det vila. Det ska bli kul att se hur det ser ut nu, jag var där en snabbis i vintras och tittade. Jag förstod av det jag såg då att det skulle vara vackert på sommaren. Så nu får jag se om det verkligen är det.
Nu ska jag titta på TV, vila foten i högläge och lösa lite kryss.
Igår ringde Elenore och ville säga godnatt. Vi hann säga några ord och sen blev hon jätteledsen. Hon ville komma hem till mig eller att jag skulle komma till henne direkt. Klockan var efter nio och hon skulle ju precis gå och lägga sig så jag sa åt henne att jag skulle komma förbi idag på promenaden. Hon var fortfarande ledsen när vi la på och det kändes i mamma-hjärtat...
Så idag gick vi förbi och hon var glad och hälsade på mig, syrran och Sigge. Men sen blev hon jätteledsen igen. Jag fick säga åt henne på skarpen att vi ses på söndag, men det var svårt att gå därifrån och jag kände mig som en skurk.
På stan köpte jag lite grejer åt henne, småsaker som hon säkert blir glad över. Lite hjälpte det mig också...*ler*
Min fot gör riktigt ont idag så jag har bestämt att låta bli långpromenaderna några dagar så det förhoppningsvis blir bättre. Det är så trist att det blir så här när jag äntligen kommer igång med promenaderna men lederna är så sköra så det är tyvärr vanligt. Nu har det blivit värre och värre så jag måste ta det lugnt lite.
Imorgon ska jag, mamma, pappa och Sigge åka till Naturens hus och ha picknick där om det är väder för det. Det får bli sista ansträngningen, sen blir det vila. Det ska bli kul att se hur det ser ut nu, jag var där en snabbis i vintras och tittade. Jag förstod av det jag såg då att det skulle vara vackert på sommaren. Så nu får jag se om det verkligen är det.
Nu ska jag titta på TV, vila foten i högläge och lösa lite kryss.
måndag 20 juli 2009
Måndag
Måndag igen, veckorna går så fort.
Idag är jag lite låg, vädret är bra så det beror inte på det. Men värken är värre än vanligt och jag tror jag har fått en inflammation i foten som gör det svårt att gå mina dagliga promenader... Jag försöker verkligen ändå, men är lite rädd att det ska bli värre. Men det får gå så länge det går.
Jag har fått svar på prover jag tog för ett tag sen på VC om min skakningar i händerna och benen. Det visade inget fel på ämnesomsättningen som läkaren trodde. Men i brevet skriver hon att hon hoppas jag sköter medicinerna för astman, precis som jag vore ett barn! Jag är 41 år och har haft astma sen jag var 4 och det var inte ens anledningen till att jag sökte läkaren. Så jag får söka igen...Oron för att det verkligen är Parkinsons som pappa har fortsätter alltså.
Idag klippte jag pappa med trimmern och sen efterklippte jag lite med saxen och det var svårt när jag darrade så. Undrar om jag kommer kunna fortsätta med det eller om mamma eller Therese (min dotter, 21 år) får ta över?
Jag ska försöka göra lite smycken idag om det inte blir värre, får se hur det går.
Elenore (min andra dotter, 9 år) är hos sin pappa denna vecka. Hon har varit så mammig ända sen sommarlovet började så det är riktigt skönt att vara barnledig så länge. Men förmodligen kommer jag längta halvt ihjäl mig efter henne i slutet av veckan...*ler*
Hon ville inte åka dit alls först, men jag vet ju att hon blir glad när väl pappa är här och hämtar henne så jag var inte så orolig för det.
Therese och jag ska gå en promenad till idag, gick den första i f.m. med Sigge (mina föräldrars Jack Russell). Andra gången blir senare i kväll och då får stavarna följa med istället. Vi får se om det kanske blir för mycket för foten som är lindad just nu.
Jag längtade efter den här tiden då jag skulle göra absolut ingenting, men faktum är att jag redan börjar bli uttråkad...*ler* Måste försöka sysselsätta mig, så jag ska ta fram mina pärlor så får vi se vad jag gör.
Ses sen!
Idag är jag lite låg, vädret är bra så det beror inte på det. Men värken är värre än vanligt och jag tror jag har fått en inflammation i foten som gör det svårt att gå mina dagliga promenader... Jag försöker verkligen ändå, men är lite rädd att det ska bli värre. Men det får gå så länge det går.
Jag har fått svar på prover jag tog för ett tag sen på VC om min skakningar i händerna och benen. Det visade inget fel på ämnesomsättningen som läkaren trodde. Men i brevet skriver hon att hon hoppas jag sköter medicinerna för astman, precis som jag vore ett barn! Jag är 41 år och har haft astma sen jag var 4 och det var inte ens anledningen till att jag sökte läkaren. Så jag får söka igen...Oron för att det verkligen är Parkinsons som pappa har fortsätter alltså.
Idag klippte jag pappa med trimmern och sen efterklippte jag lite med saxen och det var svårt när jag darrade så. Undrar om jag kommer kunna fortsätta med det eller om mamma eller Therese (min dotter, 21 år) får ta över?
Jag ska försöka göra lite smycken idag om det inte blir värre, får se hur det går.
Elenore (min andra dotter, 9 år) är hos sin pappa denna vecka. Hon har varit så mammig ända sen sommarlovet började så det är riktigt skönt att vara barnledig så länge. Men förmodligen kommer jag längta halvt ihjäl mig efter henne i slutet av veckan...*ler*
Hon ville inte åka dit alls först, men jag vet ju att hon blir glad när väl pappa är här och hämtar henne så jag var inte så orolig för det.
Therese och jag ska gå en promenad till idag, gick den första i f.m. med Sigge (mina föräldrars Jack Russell). Andra gången blir senare i kväll och då får stavarna följa med istället. Vi får se om det kanske blir för mycket för foten som är lindad just nu.
Jag längtade efter den här tiden då jag skulle göra absolut ingenting, men faktum är att jag redan börjar bli uttråkad...*ler* Måste försöka sysselsätta mig, så jag ska ta fram mina pärlor så får vi se vad jag gör.
Ses sen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
